we are young

Har rätt mycket inte huvudet nu. Allt sak vara klart nästa vecka så jag har ju lite att göra kan man ju säga. Fick reda på idag att jag har ett rest prov jag måst göra nästa onsdag.. Kul. Sen idag har jag gjort nationella två stycken och sedan ett svenska prov. Nu är det alla inlämningar kvar bara. Känns nästan som att man borde sätta det här nu, det är ju det sista skolgörat jag behöver göra för restan av mitt liv egentligen. Om jag nu inte väljer att plugga vidare, men det är iallafall inget som jag har planerat för tillfället. 

Sen blev det såhär i slutändan iallafall att jag och Blika kommer åka på nationella i timrå sista helgen i maj. Vi kommer rida och försöka kvala in oss till SM. Det skulle vara så underbart kul, hoppas verkligen att allt sitter då. Fyfan vilken nervositet...

Blir att jag åker ner till elitloppet på lördagen igen för att inte missa allt för mycket. Det känns bra att kunna göra båda, var så kluven att behöva välja. Det är ju ändå ett stort mål inom häst som jag faktsikt gått dessa tre år här på wången för att kunna utföra eller hur man nu ska uttala det. Det känns bra. Att jag faktiskt också kan få åka ner till elitloppet och njuta sista tiden. 

Hoppas bara på att kunna rida Blika lite mer nu dessa två veckor som är kvar, blir så rädd att vi inte hinner träna ordentligt. Vill ju att allt ska sitta och att det ska gå så bra!! Hoppas på det bästa helt enkelt. 

Får lite ångest nu också att det är så kort tid kvar. Vill inte att det ska ta slut. Har haft det så sjukt bra dessa tre åt så man vill ju verkligen inte åka härifrån, usch. 

Men nu ska jag faktiskt ta och duscha. För imorgon blir det att åka in på trav och titta på många hästar som startar från skolan, ska bli kul. 

Byebye

Amazing

För tillfället kan jag inte vara mer glad än vad jag är. Alltså det är inte sant. Jag och Blika tävlade i helgen på Gneisti vårkval i V1 och T1. T1:an gick över förväntan bra och vi slutade på en poäng på 5.40 på våran debut i tölt! Och sen ska vi tala om V1.. Vi gick ut på 5.80!!! Det är helt otroligt. Vi satte alla övergångar och han var så sjukt underbart fin, jag kan inte beskriva med ord. Jag är mållös. Hon var så underbar. Vi fick 5.80, 6.0 och 5.60 av domarna. En 6a! Alltså det är helt sjukt. Är så himla lycklig. 

Dock så kom ett svårare beslut på min belastning nu. Sara kom och pratade med mig och frågade om jag skulle vilja tävla nationella i Timrå i Sundsvall. Det är samma helg som elitloppet.... Vilket vart ju jävligt svårt. Det är väl klart som FAN att jag vill tävla nationella, och chansen att kvala till SM. Men sen har jag bokat allt till elitloppet och sånt, och har sett fram emot det så sjukt länge. Jag har så svårt att bestämma men, jag ska prata med Sara i veckan så kanske vi kan kompromissa lite. Jag har mina funderingar. Men denna helg har ju varit helt sjukt bra. Alltså jag finner inte ord.

bara att mitt plugg inte har kommit någon vart. Och nu har jag endast tre veckor på mig att lämna in allt. Förhoppningsvis så hinner dem rätta sakerna också. Det är också något att tänka på. Jag hatar mitt liv på den delen just nu. Men nu när jag är så uppe i varv och så glad så ska jag nog spela lite på det och plugga på den glada andan. Förhoppningsvis får jag något gjort! Nu ska jag faktiskt göra det för en gångs skull närr jag faktiskt vill..

Idag har jag även varit tillsammans med min underbara i 4 månader :)
 take care!

glad you came

Ibland undrar jag själv vad i helvete jag håller på med. Jag är så sjukt less på att dela mina åsikter. Varför gör jag det? jag vill inte, jag vill bara hålla dem för mig själv. Så otroligt onödigt att dela dem med folk jag inte bryr mig ett skit om, och med såna som inte bryr sig ett skit. Blir så less. Jag vill bara kunna föra en dialog utan att jag snackar om hela mitt liv och allt jag tycker och tänker, men jag har väl för svårt för att inte säga vad jag tycker helt enkelt. Sen är jag ju i och för sig inte den som bryr mig om vad folk tycker om mig, utan jag står för mig själv, mina handlingar och det jag säger. Det kanske inte är många som är så, därför det blir sånt snack så fort man råkar säga vad man tycker. 

Och sen ska jag nog hålla mig nykter i fortsättningen också. Det avundas inte direkt när jag dricker, så blir inte överlycklig av att dricka något heller. Bara massa gnäll och tjat. Orkar inte med sånt längre. jag kan inte nämna något eller försöka förklara något förrän någon pratar mig rakt i munnen och tar mitt ord och klankar ner på mig. Ja, jag behöver verkligen att folk går på mig just nu. Nej, jag orkar inte. Min slutperiod har redan gått på botten och det finns inget mer, kvar finns den lilla tunna röda tråden som strax brister. Och jag lovar, då finns det inget kvar. Då tar det stopp. Mer än såhär orkar jag inte, det är nog för mycket än vad en människa som jag klarar av. Inget rullar på som det ska. 

Är så trött på alla dessa människor jag nyss trodde var på en neutral nivå, men jag kan ha så fel ibland. jag vet ju att jag inte ska bli som mamma säger, för snäll. För i slutändan så hjälper det ingen, inte ens mig själv. Det blir bara värre. Jag är inte den som låter folk trampa på mig, där är också en gräns. Jag har mina principer och det är sån jag är, passar det inte så vet alla att det finns många andra som dem kan leka och köra med. Det gäller verkligen allt. jag tål inte vad som helst. Och om det överskrider min nivå så finns det inget kvar för mig att hämta och det är bara så jag är. 

Och efter efter en sånhär text tror ni att jag känner mig stark, men det är inte så. Jag är nog svagare än de flesta. men however, så är jag less.

Denna bild får mig att må bra, och då talar bilden bara för sig själv.

the power of love

The whispers in the morning
Of lovers sleeping tight
Are rolling by like thunder now
As I look in your eyes
I hold on to your body
And feel each move you make
Your voice is warm and tender
A love that I could not forsake

'Cause I'm your lady
And you are my man
Whenever you reach for me
I'll do all that I can

Lost is how i'm feelin'
Lying in your arms
When the world outside's to much to take
That all ends when i'm with you

Even though there may be times
It seems I'm far away
But never wonder where I am
'Cause I am always by your side

'Cause I'm your lady
And you are my man
Whenever you reach for me
I'll do all that I can

We're heading for something
Somewhere I've never been
Sometimes I am frightened
But I'm ready to learn
'Bout the power of love

The sound of your heart beating
Made it clear suddenly
The feeling that I can't go on
Is light years away

'Cause I'm your lady
And you are my man
Whenever you reach for me
I'm gonna do all that I can

We're heading for something
Somewhere I've never been
Sometimes I am frightened
But I'm ready to learn
'Bout the power of love

Viktor 

holding out for a hero

och hur dum får jag bli? Jo det är ju nästan inte sant. Jag orkar inte ens längre. Det tar fan slut snart, är så sjukt less. Styrkan att fortsätta kämpa, den finns inte kvar längre. Det är smulorna kvar av en kaka. Det tar stopp till slut, och nu har det nog nått den gränsen.
Sen är jag ju bara sjukt less på att jag bygger upp såna förhoppningar och blir sen hur ledsen som helst och blir förvirrad och fundersam över vad som händer när det inte händer.. Blir orolig och sitter och gråter för att, ja för att? Jo för att jag är så sjukt rädd. Rädd att förlora det som står mig närmast. Jag är så otroligt rädd att det ska hända. Och jag vill det verkligen inte. Men vissa saker kan man inte kontrollera och det har jag varit med om förr, det är visserligen därför jag är rädd. Jag har inga garantier på någonting, det gör mig ledsen! Ledsen dygnet runt, tårarna rinner minst en gång om dagen för att det ej går att stoppa.
Känner mig typ som ett psykfall som gråter och blir ledsen och sitter och beskriver mina feta äckliga problem. Ingen som ska veta mina problem ändå. Vem fan kan vara intresserad över huvudtaget?
Aja, det var ju lite om mitt underbara liv idag. Känner att det går så sjukt mycket framåt. Bara en hel motsats från förra inlägget. Men nu har jag bytt humör och känslorna svävar högt uppe i rymden och jag får inte ner dem.
hejdå

make you feel my love

jag kan nog ha världens bästa pojkvän. Hur mycket kan en människa betyda för en och hur mycket kan man tycka om någon? Nej jag finner det faktiskt inte med ord. Den här människan får mig att må bra jämt, även om jag är sur varje dag. Ett leende kommer alltid på läpparna. Stöttar mig jämt. Jag kan nog vara den lyckligaste tjejen i denna värld. Att ha en sån underbar människa vid min sida, kan inte finna någon bättre. Av hela mitt hjärta är du bäst. Svårt att beskriva dem känslorna i ord men kanske jag gjort ett litet försök iallafall.
with all love


It's you, it's you, it's all for you
Everything I do
I tell you all the time
Heaven is a place on earth with you
Tell me all the things you want to do
It's better than I ever even knew
They say that the world was built for two
Only worth living if somebody is loving you

manipulated

jag kan nog vara den mest osmarta ibland. Nu har jag tagitpå mig fyra hästar plus jobb på lovet, jag känner mig redan död och jag jobbar andra dagen nu och har två hästar än så länge. Ikväll går jag på en till och imorgon en till. Känner väl mer att jag vill ställa upp när folk vill ha hjälp, själv hade jag förväntat mig att folk skulle ställa upp så till mig tillbaka. Därför vill jag var snäll och göra det. Hoppas att jag är inte är för snäll som vanligt och bara får gräva på botten senare. Det behöver jag verkligen inte, men jag tar en chansning!
Ibland undrar jag om jag verkligen håller på med rätt sport/yrke faktiskt. Vet inte alls vad jag vill, jo de klart jag vill hålla på med hästar, älskar djuren. Dom är ju bara för underbara, men frågan är om jag har tillräckligt med erfarenhet och kunskap? Vet inte om jag kommer klara mig på det, det är ju inget livsjobb med islandshästar direkt... Hatar att stå mitt emellan och inte veta vart man ska ta vägen. Älskar att rida, älskar att pyssla älskar att mysa med dem, men nu far tiden iväg och nu är det inte bara att leva längre utan att leva på det.
Jag kan nog ha världens bästa familj, det kan jag inte glömma. Vet inte hur jag ska kunna förklara hur underbara alla är och hur alla ställer upp för varandra och att kärleken mellan är stor. Visst finns det upp och ner gångar, det förnekar jag inte. Men trots allt så tror jag inte att det är många som har den sammanhållningen i familjen som vi har. Nu är jag slut och min hjärna också, hejdå