Jag har visst helt glömt bort att uppdatera mig. Har väl haft saker för mig hela tiden.
Sitter inte så mycket vid datan längre, har inte installerat något annat än internet och spotify. har inte hunnit med andra program eller msn. Känns bara onödigt?
Men alla mina bilder försvann iallafall när jag fått tillbaka datan, då hårdisken fick bytas ut.
Och jag är inte så duktig på sånt här med datorer så då skiter jag i det helt enkelt.
Har skolat in mig på wången nu igen för ännu ett år. Det är ganska tråkigt här. Det händer absolut ingenting, händer till och med mer hemma och där är det dött, så jag kallar det här stendött.
Just nu vill jag inte vara här alls, jag vill bara vara med min häst, det är det enda jag vill. Och det stör mig och gör mig sjukt ledsen att jag inte kan ha honom här. Nu går jag andra året och har fortfarande inte tillgång med min häst. Detta gör mig sjukt deprimerad och ledsen, jag har inget att kämpa för känns det som. Alla går ut och rider sina hästar och har något att göra, vad gör jag? sitter här eller framför tv, helt ensam. Vart har glädjen som ska göra mig glad försvunnit? Allt trycks ner under mina fötter och det finns ingen chans att jag ska kunna kämpa mer. Min drivkraft står hemma utan skötsel i en hage men munkorg, ensam. Precis som jag. Det är därför vi ska ha varandra och när det då inte går, försvinner allt, det blir bara mörkt, ett mörker som drar med mig iväg, ner i ett svart hål.
jag älskar dig Gantí
Nu var det ett tag sen jag uppdaterade sist. Har blivit mycket nu på sistone.. Det är väldigt tråkigt att inte ha sin egen data, den är fortfarande på lagning. Har varit det ganska länge nu tycker jag, så jag hoppas att dom har kunnat spara alla bilder som var på datan som jag inte hann lägga över innan den gick sönder. Nu har min plattång gett upp också, den säger att det är glapp i sladden, precis så som min förra plattång gick sönder. Och min mobil har också börjat krångla nu, lägger sig i nått cp läge så får man ta ur batteriet eller vänta tills den är klar. Jag har då aldrig tur med elektriska saker. Mobiler går sönder, datorer går sönder, plattänger går sönder, snart säger väl min tv upp sig också..Men i söndags (15/8), så var iallafall jag och Gantí ut till Toftinge Gård och tävlade. Jag tycker det var en jättefin bana, mjuk på några ställen annars skitfin. Kan tänka mig tävla där fler gånger faktiskt. Bara att det var ett helvete att åka genom uppsala centrum med släp då kartan visade fel.. Så den sa något annat än vart vi åkte. Iallafall så missade vi infarten till almunge-knutby vilket var förjävligt då den vägen är hur bra och kort som helst. Men vi fick åka ner till knivsta och sedan åka in på en väg och upp till almunge och sedan fortsätta mot knutby osv.. Det vart sånna omständigheter att jag faktiskt inte trodde att jag skulle komma i tid och tävla, kände hur tårarna var påväg. Men vi kom dit i tid och jag hann tävla. Det gick inte så jättebra i uttagningen då Gantí bara sprang med mig och vill inte de som jag ville, absolut inte.. Så vi gick ut på poängen 5.0, så ci var rankad på sista plats tillsammans med en annan i B-final. I finalen rusade vi också genom hela programmet.. Däremot kunde vi fått 6.0 från alla tre domare om han inte fattat fel galopp två gånger. Så det sög ju totalt. Men vi fick en 10:e plats till slut. Sist, men inte minst.
Och nu längtar jag bara till wången, det är blott sju dagar kvar nu. Jag kan knappt hålla mig, har börjat packa redan för två veckor sedan. Låt tiden gå fort. ;) Aja, nu ska jag leta reda på kvittot till min plattång, hejss!
Trasig data, depression, ångest och... ja vad kommer nästa? Jag är så trött på allt just nu. Åkte upp till hälsingland för att ta det lugnt ett tag men det vart ju sin lilla tur också med bra och väldigt dåliga dagar. Det är skönt att vara hemma nu efter en vecka. Har inga bilder eller något nu pga att datan är på lagning, och inget hann jag spara heller innan den gick sönder så, jag är väldigt nervös för vad beskedet emd den kommer vara. Och om en vecka ska jag och Gantí tävla igen för sista gången innan jag åker upp till wången igen och lämnar honom hemma. Hoppas på det bästa, men nu har han varit skadad förra veckan så han har stått så jag vet inte hur det kommer bli nu med all träning som gått lite åt pipan typ. Aja mer besvär bör man väl kunna klara av så det är ju bara att stå ut, man lär så länge man lever.
Och Albert försvann för en vecka sen. Hur ska jag kunna leva utan min allra bästa vän? Som fanns där när jag var ledsen, som gjorde allt för att få en glad. Jag saknar honom redan och tårarna rinner varje kväll just på grund av saknad och en depressinsångest.
Vissa saker i livet bara gör en så glad, bara tanken kan göra att man bara glöder inuti. En sån känsla varar ett tag tills man inser att man inte får samma respons tillbaka. Då går humöret ner på tomgång. Det känns som att man bara hoppas och hoppas på att få något man aldrig kommer få, varför inte ta det lite mindre bra som är mycket bättre i längden, än något som bara är bra en stund? Att ha såhär mycket tankar på livets gång och allt gör mig så deprimerad. ¨ få mig glad igen¨
och nu återigen har jag inte orkar uppdatera och tråkar. Men nu iallafall har vi varit i uddevalla på VM och det var sjukt kul. Fast det brukar bli roligare om man minns vad man gör i och för sig, men det var askul iallafall! Fast inget slår första året, -09. De kommer jag aldrig glömma, något som kommer betyda mycket för mig. Hemma i tre dagar, sen drog jag ner på SM i norrköping. Det har också varit helt underbart, det var fan skitkul. Vissa helt underbara hästar, när jag är där så bara älskar jag hästar, sen när jag kommer hem till min egen så är jag inte intresserad längre, hur kommer det sig? Iallafalll så bodde jag hos bästa malin de fyra dagarna. Dock tog jag mitt första dopp för 2010 där nere i linköping. Det var skönt att sova lite i bilen på morgonen påväg till norrköping, från linköping, där vi bodde. Åkte med Jökull hem och så kom mamma och hämtade mig hos dom. Och efter denna helg är jag brun, eller brunare än vad jag var innan iallafall, sen brände jag mig på söndagen, har nog aldrig bränt mig så mycket förut. Mina ben sved så in åt helvete, om jag får uttrycka mig så, dom var illröda och jag kunde knappt gå. Kändes som att dom var av. Men nu är dom lite bruna istället för röda iallafall, så det känns bra. Och nu på söndag är det tävling och jag har varit jättetaggad jättelänge nu. Men idag slog det verkligen om. Min häst är inte min häst längre, han är någon helt annan. Det känns som att han inte kan uppfylla mina krav, att han inte riktigt har den kapaciteten och då blir det bråk mellan oss och då har inte jag tålamodet att vara lugn utan blir också cp förbannad och han blir galen. Så vi liksom går inte ihop på det sättet. Och jag vet faktiskt inte om jag är intresserad av att hålla på med denna häst längre. Nu har vi tränat i 7 år och vi kommer ingenstans. Jag har haft ett mål från början att jag ville komma till b-klass och det gjorde på våran andra tävling, men jag tror inte att han kommer så mycket högre än så.. tyvärr. Jag blir lite deprimerad av tanken själv men ändå, hela jag står stilla, min egen utbildning, han håller mig kvar nere i skiten känns det som. Jag behöver kliva upp lite, prova på nya förmågor och se vad man kan göra. Vi har nog växt ur varandra kan jag tänka mig, jag vill nå lite högre och där tar det stopp. Jag älskar min häst men nu börjar jag tappa intresset bara för det. Nu kommer tanken om jag verkligen vill hålla på med det här? Om jag vill gå alla år på wången nu? eller om jag ska fundera på att söka om till något nytt program? Jag vet inte vart jag befinner mig längre, jag är helt vilse ute i skogen. Jag behöver finna ett spår, som kan leda mig ut ur detta dis. Jag finns inte längre, är helt tom.
har gått ett tag nu sen jag skrev. Har verkligen inte orkat. Men midsommar var iallafall kul. Drog till öregrund med Emma och vi hade skitkul i buss typ fyra timmar. Träffade massa trevligt folk och det var, ja, skitkul. Tog bussen halv sju hem från uppsala efter ha sovit en timme på stationen, och sov vidare på bussen hem. Och vatten har nog aldrig smakat så gott tror jag.. och eftesom att jag missade middagen hemma, så käka jag den fina midsommaraftonsmiddagen så åt jag den på morgonen när jag kom hem, jävla gott de. Och idag, tisdag så var jag, mamma och sara i västerås och fotade oss. Det var skitkul men fotografen sög. Bilderna vart inte skitbra. Mitt hår var cp. Jag såg inte ens ut som ig själv, som om jag skulle på bröllop typ. Men jaja, några bilder vart okej, men klart man är kräsen, bilderna var ju inte billiga direkt!Och snart vi ner till uddevalla också, hoppas på bra väder!Tävling snart också för mig och min älskling.Hejdå ;)
Nu har helgen nästan gått förbi och jag har varit och tävlat. Var nere i eskilstuna och tävlade på Eidafxis Öppna. Vi strök oss från T3 då det skulle bli för många starter för min lilla. Vi red uttagningen i fyrgång V2 och gick ut på 5.20. Och vi kvalade b-klass. Jag är så jävla glad över honom, det går inte att fatta. I uttagningen fick vi 5.0-5.5 i allt förutom i arbetstölt, där hade vi nån 4,5, sen fick vi några 6.0 i traven. Det var fem domare så det vart många kommentarer att läsa sen, skitkul. Senare efter lunch så red vi A-finalen och var rankad trea och det kom vi. Vann ett paraply från skanska, medan hon som kom fyra fick en grimma, då var jag lite sur. Men iallafall så fick vi nån 6.0 i skritt, galopp och ökad tölt. Jag blev helt galen när jag hörde att vi fick sexa i ökade tölten, han som jag tränat som inte haft nån tölt och allt och nu har vi kvalat B-klass och så. I finalen fick vi 5.29. Så nu har vi nya mål att uppnå, vi ska nå 5.30-5.40. Jag vet att han kan, lite mer träning bara. Nu har han ju trots allt bara blivit riden i 1-1,5 månad. Har ju en lektion för Johan Häggberg som väntar så tänkte att kanske passa på nu i sommar om jag får tid att åka dit och träna, skulle vara tusen värt. Snart är det SM 2010 också, fan va man längtar! Sen uddevalla VM, får se hur allt blir nu, krävs ju trots allt lite planering. som extra så blir jag så sjukt besviken på saker du gör, jag kan ju inte bli säker om jag aldrig kan lita på dig. Jag fattar inte att du inte förstår. Jag tror inte att de meningen som det håller på nu, kanske man ska släppa allt och fortsätta som vanligt? Jag vet ingenting längre.. Det är ju tur att Gantís prestation i lördags livar upp stämingen i mig lite.
Hittade några extrema hästar på en gård på island, det är nästan så jag tappar hakan. Kanske man ska kolla upp gården och kolla praktik till trean? Det ska jag nog tammefan göra, känns som ett bra ställe.Varit i västerås idag och shoppat lite till Ganti och lite sånt.När vi kom hem red jag ut en sväng. Satte på han boots och sen sprang vi lite. Och inte fan visste jag att han kunde springa så här fort i tölt?! Jo men det kommer visst mer och mer ju mer jag rider och fan jag vart alldeles paff, och jag bara drev och drev och han sprang fortare och fortare och bara veva med benen, jag är helt stum. Min häst är underbar, och han gör mina dagar. Om han inte kan följa med mig till wången i höst så kommer jag dö, det kommer aldrig gå. Min prins, jag klarar mig inte utan honom, det går inte, det bara är så!Tävling om en vecka nudå, så vi taggar till tusen nu, fan va vi ska köra på. Mitt mål är b-klass, kanske jag har sagt, men jag kan inte sluta längta tills den dagen kommer.Längtar till sm också när jag får träffa alla brudar igen, ska bli skitkul!Och jag har verkligen ingen lust att åka till uddevalla vm längre, allt bara känns så jävla värdelöst. Jag ser ingen anledning att åka dit längre heller, och vart kommer dessa tankar ifrån? jag blir nästan deprimerad så som jag håller på, varför tänker man? Det är ändå så jobbigt att tänka efter och försöka vara logisk och nej usch. Nu blir jag arg istället. Tragiskt....Idag beslutade vi också oss för att ta bort Kongur på måndag som just nu står på smärtstillande, boxvila, och han tar inte på medicinen. Ja, jag blir fan ledsen, men ändå inte. Just nu är tycker jag bara synd om hästen för att han har ont, han ska inte behöva lida. Men när stunden kommer och jag ska säga hejdå kommer jag braka ihop, jag kommer drunkna i mina tårar, som för varje gång en häst lämnar jorden för att springa vidare till trappalanda. Och nu vart jag ju känslig igen så nu kan ja
g inte skriva nå mer, uh.
Jag har visst helt glömt bort att uppdatera mig. Har väl haft saker för mig hela tiden. 
