och nu återigen har jag inte orkar uppdatera och tråkar. Men nu iallafall har vi varit i uddevalla på VM och det var sjukt kul. Fast det brukar bli roligare om man minns vad man gör i och för sig, men det var askul iallafall! Fast inget slår första året, -09. De kommer jag aldrig glömma, något som kommer betyda mycket för mig. Hemma i tre dagar, sen drog jag ner på SM i norrköping. Det har också varit helt underbart, det var fan skitkul. Vissa helt underbara hästar, när jag är där så bara älskar jag hästar, sen när jag kommer hem till min egen så är jag inte intresserad längre, hur kommer det sig? Iallafalll så bodde jag hos bästa malin de fyra dagarna. Dock tog jag mitt första dopp för 2010 där nere i linköping. Det var skönt att sova lite i bilen på morgonen påväg till norrköping, från linköping, där vi bodde. Åkte med Jökull hem och så kom mamma och hämtade mig hos dom. Och efter denna helg är jag brun, eller brunare än vad jag var innan iallafall, sen brände jag mig på söndagen, har nog aldrig bränt mig så mycket förut. Mina ben sved så in åt helvete, om jag får uttrycka mig så, dom var illröda och jag kunde knappt gå. Kändes som att dom var av. Men nu är dom lite bruna istället för röda iallafall, så det känns bra. Och nu på söndag är det tävling och jag har varit jättetaggad jättelänge nu. Men idag slog det verkligen om. Min häst är inte min häst längre, han är någon helt annan. Det känns som att han inte kan uppfylla mina krav, att han inte riktigt har den kapaciteten och då blir det bråk mellan oss och då har inte jag tålamodet att vara lugn utan blir också cp förbannad och han blir galen. Så vi liksom går inte ihop på det sättet. Och jag vet faktiskt inte om jag är intresserad av att hålla på med denna häst längre. Nu har vi tränat i 7 år och vi kommer ingenstans. Jag har haft ett mål från början att jag ville komma till b-klass och det gjorde på våran andra tävling, men jag tror inte att han kommer så mycket högre än så.. tyvärr. Jag blir lite deprimerad av tanken själv men ändå, hela jag står stilla, min egen utbildning, han håller mig kvar nere i skiten känns det som. Jag behöver kliva upp lite, prova på nya förmågor och se vad man kan göra. Vi har nog växt ur varandra kan jag tänka mig, jag vill nå lite högre och där tar det stopp. Jag älskar min häst men nu börjar jag tappa intresset bara för det. Nu kommer tanken om jag verkligen vill hålla på med det här? Om jag vill gå alla år på wången nu? eller om jag ska fundera på att söka om till något nytt program? Jag vet inte vart jag befinner mig längre, jag är helt vilse ute i skogen. Jag behöver finna ett spår, som kan leda mig ut ur detta dis. Jag finns inte längre, är helt tom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar