Hittade några extrema hästar på en gård på island, det är nästan så jag tappar hakan. Kanske man ska kolla upp gården och kolla praktik till trean? Det ska jag nog tammefan göra, känns som ett bra ställe.
Varit i västerås idag och shoppat lite till Ganti och lite sånt.
När vi kom hem red jag ut en sväng. Satte på han boots och sen sprang vi lite. Och inte fan visste jag att han kunde springa så här fort i tölt?! Jo men det kommer visst mer och mer ju mer jag rider och fan jag vart alldeles paff, och jag bara drev och drev och han sprang fortare och fortare och bara veva med benen, jag är helt stum. Min häst är underbar, och han gör mina dagar. Om han inte kan följa med mig till wången i höst så kommer jag dö, det kommer aldrig gå. Min prins, jag klarar mig inte utan honom, det går inte, det bara är så!
Tävling om en vecka nudå, så vi taggar till tusen nu, fan va vi ska köra på. Mitt mål är b-klass, kanske jag har sagt, men jag kan inte sluta längta tills den dagen kommer.
Längtar till sm också när jag får träffa alla brudar igen, ska bli skitkul!
Och jag har verkligen ingen lust att åka till uddevalla vm längre, allt bara känns så jävla värdelöst. Jag ser ingen anledning att åka dit längre heller, och vart kommer dessa tankar ifrån? jag blir nästan deprimerad så som jag håller på, varför tänker man? Det är ändå så jobbigt att tänka efter och försöka vara logisk och nej usch. Nu blir jag arg istället. Tragiskt....
Idag beslutade vi också oss för att ta bort Kongur på måndag som just nu står på smärtstillande, boxvila, och han tar inte på medicinen. Ja, jag blir fan ledsen, men ändå inte. Just nu är tycker jag bara synd om hästen för att han har ont, han ska inte behöva lida. Men när stunden kommer och jag ska säga hejdå kommer jag braka ihop, jag kommer drunkna i mina tårar, som för varje gång en häst lämnar jorden för att springa vidare till trappalanda. Och nu vart jag ju känslig igen så nu kan ja
g inte skriva nå mer, uh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar