Slutade skolan i fredags, typ en vecka innan alla andra. Det är ju ganska skönt, men det var mindre värt att ha klänning på sig den äckliga jävla blåsiga dan och bli sjuk. Jag gillar det inte. Nu i alla fall har jag varit sjuk sen i lördags. Jag trodde aldrig att det skulle bli så mycket packning hem, jag var helt förtvivlad, det var ju till och med pinsamt när Malins pappa laddade in allt i bilen. Okej, får jag försvara mig med att jag är tjej? vi kör på det iallafall!
När jag kom hem så fanns det "like always" ingenting att göra hemma. Mamma sitter vid datorn och lillebror sitter och spelar. Så ja, jag satte mig framför tvn och försökte vara glad. Och än idag, sitter jag framför tvn och har skitkul.
Det ända som gör det värt att vara hemma just nu är Ganti, han är mitt liv verkligen. Nu tränar vi för Eidfaxi Öppen den 19e. Som mål har vi att kvala b-klass, och det ska vi fan nå, den här gången, ska vi fan ge gärnet.
Jag förstår egentligen inte vad folk håller på med. Hur tänka alla dessa människor runt i kring mig? Jag skulle vilja vara som Edward i Twilight, gå runt och bara kunna tänka vad andra tänker. Hur jävla soft vore inte det och kunna bara stå framför vilken jävla random människa och veta vad den tänker på, nästan så jag blir deprimerad av hur denna värld är uppbyggd.
Och att vara flicka kan ibland vara jävligt drygt när man tänker efter, men jag menar vill jag hellre vara en pojke?
Nu ska vi se.. Då har jag inga känslor alls, om jag inte då motsatsen är dökär. Jag kan inte tänka bortom någonannans tankar och undra om den andra verkligen förstår, och om han/hon verkligen förstod det som jag menade och inte tolka det på något annat sätt? Så nu, i dagens läge så är jag jävligt glad att jag är jag, och oavsett om jag skulle vilja vara en pojke, eller vara tankeläsare, så går det inte. Det är väl bara att leva livet som det är uppbyggt, mer än så är det inte.
Alla är så rädda för vad som ska hända om några år, i framtiden helt enkelt, men jag menar vad har vi att frukta? Det kan ju hända hur bra saker som helst.. Jag orkar inte bry mig nu helt enkelt, jag orkar inte tjafsa om små saker, man må kunna leva med små problem men jag menar, att jämt stå i konflikt med någon, gör dig av med den personen helt enkelt. Passar du och hon inte tillsammans, ja men då är det inte ni. Man kan inte stanna upp för att något stoppar en, man måste kämpa, kämpa för de man vill. Jag har mål i livet och jag ska uppnå dem, det bara är så, ingen ska få sätta stopp för mig, inte ens du.
Jag vill inte att någon ska vara mitt liv, utan en del av mitt liv. Vill du vara det, visa det då ordentligt, vem ska annars ta dig på allvar? skärp till dig nu, visa vad du vill
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar