The whispers in the morning
Of lovers sleeping tight
Are rolling by like thunder now
As I look in your eyes
I hold on to your body
And feel each move you make
Your voice is warm and tender
A love that I could not forsake
'Cause I'm your lady
And you are my man
Whenever you reach for me
I'll do all that I can
Lost is how i'm feelin'
Lying in your arms
When the world outside's to much to take
That all ends when i'm with you
Even though there may be times
It seems I'm far away
But never wonder where I am
'Cause I am always by your side
'Cause I'm your lady
And you are my man
Whenever you reach for me
I'll do all that I can
We're heading for something
Somewhere I've never been
Sometimes I am frightened
But I'm ready to learn
'Bout the power of love
The sound of your heart beating
Made it clear suddenly
The feeling that I can't go on
Is light years away
'Cause I'm your lady
And you are my man
Whenever you reach for me
I'm gonna do all that I can
We're heading for something
Somewhere I've never been
Sometimes I am frightened
But I'm ready to learn
'Bout the power of love
Viktor
och hur dum får jag bli? Jo det är ju nästan inte sant. Jag orkar inte ens längre. Det tar fan slut snart, är så sjukt less. Styrkan att fortsätta kämpa, den finns inte kvar längre. Det är smulorna kvar av en kaka. Det tar stopp till slut, och nu har det nog nått den gränsen.
Sen är jag ju bara sjukt less på att jag bygger upp såna förhoppningar och blir sen hur ledsen som helst och blir förvirrad och fundersam över vad som händer när det inte händer.. Blir orolig och sitter och gråter för att, ja för att? Jo för att jag är så sjukt rädd. Rädd att förlora det som står mig närmast. Jag är så otroligt rädd att det ska hända. Och jag vill det verkligen inte. Men vissa saker kan man inte kontrollera och det har jag varit med om förr, det är visserligen därför jag är rädd. Jag har inga garantier på någonting, det gör mig ledsen! Ledsen dygnet runt, tårarna rinner minst en gång om dagen för att det ej går att stoppa.
Känner mig typ som ett psykfall som gråter och blir ledsen och sitter och beskriver mina feta äckliga problem. Ingen som ska veta mina problem ändå. Vem fan kan vara intresserad över huvudtaget?
Aja, det var ju lite om mitt underbara liv idag. Känner att det går så sjukt mycket framåt. Bara en hel motsats från förra inlägget. Men nu har jag bytt humör och känslorna svävar högt uppe i rymden och jag får inte ner dem.
hejdå
jag kan nog ha världens bästa pojkvän. Hur mycket kan en människa betyda för en och hur mycket kan man tycka om någon? Nej jag finner det faktiskt inte med ord. Den här människan får mig att må bra jämt, även om jag är sur varje dag. Ett leende kommer alltid på läpparna. Stöttar mig jämt. Jag kan nog vara den lyckligaste tjejen i denna värld. Att ha en sån underbar människa vid min sida, kan inte finna någon bättre. Av hela mitt hjärta är du bäst. Svårt att beskriva dem känslorna i ord men kanske jag gjort ett litet försök iallafall.
with all loveIt's you, it's you, it's all for you
Everything I do
I tell you all the time
Heaven is a place on earth with you
Tell me all the things you want to do
It's better than I ever even knew
They say that the world was built for two
Only worth living if somebody is loving you
jag kan nog vara den mest osmarta ibland. Nu har jag tagitpå mig fyra hästar plus jobb på lovet, jag känner mig redan död och jag jobbar andra dagen nu och har två hästar än så länge. Ikväll går jag på en till och imorgon en till. Känner väl mer att jag vill ställa upp när folk vill ha hjälp, själv hade jag förväntat mig att folk skulle ställa upp så till mig tillbaka. Därför vill jag var snäll och göra det. Hoppas att jag är inte är för snäll som vanligt och bara får gräva på botten senare. Det behöver jag verkligen inte, men jag tar en chansning!
Ibland undrar jag om jag verkligen håller på med rätt sport/yrke faktiskt. Vet inte alls vad jag vill, jo de klart jag vill hålla på med hästar, älskar djuren. Dom är ju bara för underbara, men frågan är om jag har tillräckligt med erfarenhet och kunskap? Vet inte om jag kommer klara mig på det, det är ju inget livsjobb med islandshästar direkt... Hatar att stå mitt emellan och inte veta vart man ska ta vägen. Älskar att rida, älskar att pyssla älskar att mysa med dem, men nu far tiden iväg och nu är det inte bara att leva längre utan att leva på det.
Jag kan nog ha världens bästa familj, det kan jag inte glömma. Vet inte hur jag ska kunna förklara hur underbara alla är och hur alla ställer upp för varandra och att kärleken mellan är stor. Visst finns det upp och ner gångar, det förnekar jag inte. Men trots allt så tror jag inte att det är många som har den sammanhållningen i familjen som vi har. Nu är jag slut och min hjärna också, hejdå
Testade att faktiskt ta en bild som jag inte gjort på överlänge. Men ja detta var resultatet. Kände mig fin den kvällen, bekväm. Länge sedan faktiskt, men ja bilden vill inte riktigt förmedla samma sak. Jaja, idag har jag i alla fall fått de jag väntat på. Ja min panik-ångest attack. jag har fan gått rakt in i väggen nu. När tårarna inte slutar rinna, vill bara stänga in mig och stanna tills jag är redo för detta. vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska ta mig till. har ingen riktigt jag kan vända mig till, vill inte sitta och babbla om alla mina problem med någon som sedan för det vidare till andra. Mina problem är mina och ingen annans. Sen om andra delar sina problem med mig, sure, men jag är inte sån, tyvärr. Eller ja tyvärr och tyvärr, lever ganska bra på det sättet. Men nu orkar jag inte med mer problem och chockerande ärligheter. Det tar stopp nån gång och det har det gjort nu, jag orkar inte. En snedsteg till och bomben smäller. Ledsen att säga så, men min stubin är kort. Jag godtar inte vad som helst, folk får anpassa sig. Annars är det bara att dra. Är trött och less på allt. Musiken går i mina öron jämt för att försöka tänka på något annat än allt runt omkring mig. Är det inte det ena problemet så är det något annat. Finns så mycket som gör mig så besviken och ledsen för tillfället så jag har slutat räkna. Det är ingen ide, alla stjärnor räcker nog inte ens till. Har i alla fall en person jag litar på väldigt mycket som jag delar det mesta med och jag hoppas jag får ha kvar den tryggheten. Han kan nog vara den bästa i mitt liv. Nog om allt skit. Tur man har sprit. It's not about finding somone who won't fight with you or make you sad. It's about finding the person who will still be standing there wiping the tears away, holding you in their arms after a fight and the one who will never leave, no matter how hard things get.
inget går bra, inget flyter på. Går och lägger mig ett tag, hejsvejs. Ingen behöver veta om alla mina problem i livet just nu, fuck off.Now I guess sometimes I wish you were a little more predictableThat I could read you just like a bookFor now I can only guess what's coming nextBy examining your timid smileAnd the ways of the old, old winds blowing you back 'round
saknar då vi kunde tävla, vi kunde vara ute och rida fort i skogarna. Ibland rida på bara dina och ibland rida på mina villkor. Det är du och jag, och vi ska klara det här tillsammans. Jag ska försöka göra allt för att du ska bli bra. Vi skulle ha en tävlings-vår och satsa och ge järnet, men så ska alltid något ta sönder dom planeringarna för oss.
Jag älskar dig, du är det bästa jag har. Du finns alltid där, du sviker mig aldrig. Alltid mitt hjärta, mitt guld.
The whispers in the morning
