toppen!

fyfan va skönt! Äntligen är praktiken slut och jag är uppe hos min älskling igen. Har kannts bra att Tyra haft honom ändå, kunde inte hittat nån bättre! Men han är sjukt långhåring nu så skulle vilja klippa honom men den förbaskade klippmaskinen är ju på lagning..
Hade en helt okej praktik. Fick rida massor ch hålla på med mycket hästar. Men har inte varit i mina bästa dagar så jag var inte särsklit engagerad om jag ska uttrycka det själv, men whatever.

Drar iväg på nästa praktik imorgon med linnea till östersund ATG, hoppas på några roliga dagar!

Mår för tillfället jävligt bra och jag hoppas det håller i sig nu, behöver det känner jag. Bara att kämpa på och fortsätta uppåt. Saker går utför hela tiden det gäller bara att hålla sig kvar på tråden, balansen där är svår att hitta men, det går. Gud skulle aldrig ge dig utmaningar du inte klarar av brukar jag intala mig själv, skitbra!
ha ett bra liv, ye!

de fan inte lätt

saker blir nog bara värre och värre. Jag kan fortfarande inte förstå, hur du kunde göra som du gjorde. Jag är krossad och sårad, tror nog jag aldrig varit sårad så av en annan människa förut. Du tog mig med storm och med dina charmiga fina ord. Jag föll direkt och nu är allt jag tänker på dig. Jag hatar det. Du är den jag trodde jag kunde lita på, den jag drog mig till när allt var jobbigt, den jag pratade med om allt. Vi delade mycket och det förvånar mig att detta skulle hända. Saker var så bra, så dåligt, så bra, så som det ska vara, men sen gick allt bara utför. Jag orkar inte mer, jag kan inte ta mer skit nu. Jag är påväg ner genom vattnet, allt blir bara mörkare och mörkare och jag ser snart inte ljuset längre. Allt bara trycker ner mig mer och mer närmare botten. Om jag bara ska avsluta det på ett konstigt sätt så är jag så ledsen över att jag hyste mer känslor i det hela än vad du gjorde. Jag är ledsen över att jag ens försökte, att jag trodde att det fanns en chans. Det var ju dumt av mig att tro, det ska man nog aldrig göra. "Det gör man i kyrkan"
Du är en skit, du fick mig att förstå nu. Tack för att jag fick uppleva de jag inte vill uppleva igen.

Det känns okej nu med att Tyra har hand om Gantí, det känns som att det går bra. Men jag är fortfarande jätteorolig för min lille prins. han är allt jag har. Han sviker mig gång på gång men finns alltid kvar. Jag kan ta ut min ilska på honom och han finns kvar och sårar mig aldrig. Jag kan prata med honom om allt, och även fast jag inte får nått svar är han nog den ärligaste individen jag vet. Han är underbar, synd att folk inte förstår hur underbara djur kan vara. Men det är bara 12 dagar kvar nu innan jag ska få träffa min älskling igen.
Slapp dag på praktiken, hoppas det fortsätter såhär. Trevliga människor gör att allt kan bli så bra. Super!
Fyfan va jag vill ha körkort nu, ska fan göra allt jag kan för att fixa det här nu. Shit. Dör, vill verkligen ha det nu.. fyfan
bye fuckers

life is not fair

ojojojoj, jag kan bara säga herregud. Ena sekunden gråter jag och andra skrattar jag. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, jag förstår inte riktigt att det hänt. Tyckte att jag var så snäll och så ärlig man kunde bli men ändå får man bara skit hamnar i sjukt underläge. Det är INTE där jag vill vara kan jag säga. Jag klarar av att stå på mig och mina ben, jag klarar det. Det är min enda gnista just nu, att jag kan. Vara stark och tänka på de saker som är bra istället och att det finns massa bättre människor. Varför ska jag sitta och tillbringa massa onödig tid med någon som jag inte kan lita på och som får mig att må dåligt varannan dag? Nej det passar sig inte, fan heller. Göra mig ledsen var inte ett smart drag grabben, nu är det krig

Red Blika för Vignir i måndags och det var jättekul. Kändes som att det var bra att rida lite vanlig häst nu emallan åt med unghästarna och så. Red även montén tidigare så mina ben var som spaghetti, det var sjukt va trött jag var. Men tammefan så värmde jag 3 bakvarv och stod i 2140 m. Stolt så in åt helvete är jag iallafall, och bättre ska det bli!
Gantí går bra nu men inte alltför bra heller, han stod på bakbenen igår när jag red och så, men jaja han är fin.
Idag ska Tyra rida honom inför praktiken för jag åker ju hem på fredag och är hemma i två veckor.. Hoppas att det går bra!

Var ute på Oleary´s och GIII(g3) i fredags också, det var sjukt kul. Bjuder på en bild också. Nyktert? noooo
Malin lyckades också backa på en bil med wångenbussen det var ju lite små roligt, men ja.. kul hade vi iallafall!

18 hela jävla år!

nu är jag 18, alltså shiiet!! ingen skillnad alls typ, nej.. Jag som trodde jag skulle glittra med stjärnor och allt möjligt, men nehe. Nej men nu var vi ute i åre förra helgen i alla fall och det var fan en av de bästa dagarna i mitt liv.. vill bara säga de. Fyfan va kul jag hade, och det var andra saker som gjorde att jag vart väldigt glad också, men tackar alla verkligen för att ni gjorde den till den bästa.
Har fått igenom mitt projektarbete nu också, så nu har jag Gantí till travbanan i Norge som projekt. Dock inte träning av häst då det inte är godkänt, men muskulärt. Så ska göra en liten studie på hur hans muskler förbättras/ändras. Det ska bli riktigt kul faktiskt. Så ska jag samarbeta med Tina Virkama. Det ser jag fram emot nu, ska bli kul. Ja som jag skrev så har jag som mål nu innan tävlingssäongen i vår att kvala Gantí i ponnytrav i Norge, och jag SKA göra det! Det har jag bestämt verkligen. Kul ska det bli.
Tävlade honom idag också, det vart en sopntan liten tävlingsdebut nu på höstkanten.. Det gick ju skitbra, har ridit honom två gåner den här veckan och han gick bättre än någonsin, lite mer lösgöring så kommer det gå toppen men allt! Vill inte sluta rida nu när det går bra, men det är dags att komma igång med körandet nu också.. En andraplats knep vi till slut iallafall på poängen 5.0.

Sittermed massa jävla plugg nu och orkar ingenting. Så nu ska jag ta tag i det, pusspuss på mitt intressanta liv!

it's complicated

för tillfället är ju allt helt vrickat... Jag vet inte alls vad som händer eller hur jag ska bete mig. Saker som jag aldrig trott händer både här och där, det är fan helt sjukt va det händer oväntade saker. Men livet går ju vidare, right? Tur att några folk kan ta sig initiativet och krypa ur skalet nångång. Men nog om de.. Nu är det bara fem dagar kvar till jag fyller mina 18 år, och jag kan inte förklara hur det känns att det är precis bakom hörnet, hoho.. Men på fredag smäller det, då är det utgång som gäller och sen blir det utgång helgen efter också för då ska vi fira Sunniva och Elin som fyller då. Det kommer bli två roliga veckor men ändå ganska krävande då jag ligger efter i skolan och det känns lite stressigt måste jag säga. Men smart som jag är så skiter jag i skolan, - för det första är det för svårt, - för det andra är det tråkigt, - för det tredje så förstår jag aldrig uppgifterna. Skolan går så sjukt bra, Nej...
Orkar inte riktigt ta upp allt jag har på talan nu för det känns lite småkonstigt om jag skulle ta upp det här men så kan det vara ;)

gantí har vi börjat köra ordentligt nu, litegrann iallafall. Så nu ligger det massa träning bakom så vi kan kvala nu i vinter förhoppningsvis. Han ska starta i ponnytrav i Norge. Det har jag bestämt mig för, jag ser inte tillbaka! Nu ska dert gå, det har jag bestämt mig för. Om det blir i monté eller bakom vagn har jag inte bestämt mig än, det får tiden utvisa. Men nu ska det gå. Sen i vår kör jag igång med de vanliga tävlingarna istället och kvala upp oss i A-klass, det SKA vi också göra.
Skriver mer någon annan dag när jag har mer lust att förklara allt runt mitt liv, elelr hur jag nu ska uttrycka det.
see yaa

tiden är mer värdefull

allt känns rätt meninslöst just nu. Det är mycket i huvudet och jag vet inte riktigt hur jag ska tänka eller vad jag ska göra. Jag kan inte göra så mycket då jag sitter fast här på wången, det känns rätt värdelöst. Det ska då fan aldrig vara lätt. Aldrig får man vara lycklig heller. Alltid ska det vara något i vägen. Vissa saker blir aldrig som förr, det är ju bara tragiskt att förstå tyvärr. Det är sjukt hur mycket tid man lägger ner på att vara ledsen, deprimerad, sårad osv. Men egentligen, vad har man att förvänta sig? Det finns ingen man kan lita på, det är bara att förvänta sig att bli sviken av alla människor man har runt sig, oavsett hur mycket fint man ser i människor. Alla kan få alla att ändra sig och göra saker man egentligen inte gör, det är bara så det är. Att man inte är glad istället och inte låter sig bli sårad istället för att hela tiden gå runt och undra vad som kommer hända.
jag går jämt och funderar på vad alla andra gör och vad vissa speciella personer kanske gör, och varför bryr jag mig? Jo för att personerna betyder något för mig. Men varför, jag vill inte bry mig. Men ibland är det inte lika enkelt att göra saker till handlingar än att bara tänka till något. Fast man brukar väl säga att det är tanken som räknas ändå...
Usch va mycket tid jag har lagt ner på en person som verkligen inte är värd det, fyfan säger jag bara. Någon som har ljugit för mig hela tiden. Gud va jag verkligen inte orkar med falska människor, och dom kommer jag ändå få dras med hela livet tyvärr. Saker är inte alltid lätta att förstå. Känns som att man provar allt för att försöka må bra. Äter tabletter också för min stress och mitt allmäntillstånd för tillfället, det är inte det bästa kan jag ju medge. Men jag orkar inte sitta här och lägga alla mina problem på andra, bara en liten extra onödig skit information.

Ganti har gått skitbra i typ tre-fyra dagar nu och, igår, då gick det rent åt helvete. Han har så fucking mycket energi så jag orkar inte. Han ville tölta, han fick tölta.....han ville galoppera, han fick galoppera.... sen kunde jag börja jobba ordentligt. Ska ju bara påpeka att när han väl gick, då gick det riktigt fint i tölten och jävlar vad han kasta med benen, jisses. Han är rätt fin ibland min pååålllle.
Puss på de och hej

not fair

sitter på mitt rum och tycker synd om mig själv. Saker kan ta så hårt på en, även fast man tror motsatsen. Jag har ett starkt psyke och huvud, men ibland så ger det faktiskt vika. En människa kan inte ta hur mycket som helst. Själv tål jag väldigt mycket innan jag slår ifrån eller snarare bryter ihop.. Att vissa saker händer känns ibland så otroligt overkligt och jag kan inte tänka framför mig hur folk kan göra såhär mot deras så kallade vänner. Jag har ärligt talat tröttnat på människor med noll respekt. Att jag faktiskt ger mina känslor totalt till en människa är mycket i min värld.
Jag är en tillbakadragen och väldigt hemlighetsfull individ som inte är speciellt social om jag inte måste. Jag öppnar mig inte för nya människor och jag är inte den trevligaste ni mött. Fick titeln "treans värsta bitch" av ettorna och jag menar, vill jag vara det eller vill jag vara nån annan? Jo jag är så helt enkelt och jag tänker inte ändra mig för att folk har synpunkter på mig och mitt beteende, so what.. Skiter fullständigt i allt, bara lever.
' Det var trevligt att i helgen komma in i en dimma, jag var inte kvar. Det var en skön känsla att vakna upp på morgonen och faktiskt inte komma ihåg något från gårdagen. Det var målet, och jag nådde det med hög marginal. Jag orkar inte leka och vara snäll längre. Det är inte jag. Jag har nu gett en människa 100 chanser att få komma nära inpå min personlighet och faktiskt lära känna mig ordentligt, men tyvärr så höll det inte länge. Jag är ingen docka som folk kan göra vad dem vill med, jag vill inte att folk ska ta min arm och slå mig själv eller sätta på mig fjolliga kläder och alla skrattar åt mig, då kan man lika gärna lägga mig på marken och hoppa på mig på en gång. det tog hårt att få reda på detta, och det kommer ta lång tid för mig att förstå hur jag kunde vara så dum. hur kunde jag tro att det ärligt skulle vara ärliga ord de du sa till mig. du lurade mig totalt och så jag tragiskt nog bara tog in de fina orden och gjorde dem till min värld. nu är jag nere på botten och du på toppen och lever i det goda. jag sitter i leran och kastar småsten i en vattenpöl som bildats av regnet som öst ner idag. regnet fick mig att förstå att allt ska ner, verkligen allt ska ut ur min kropp och själ. de ska ner till botten nu och stanna där. nu hoppas jag på att jag aldrig mer plockar upp de tragiska resterna. jag är värd bättre, nu är det slut.
jag mår super, javisst?

och jag saknar min lillebror så otroligt mycket, att bara få krama om honom och klämma på hans gosiga kinder



Oh it's a new world
It's a new start
It's alive with the beating of young hearts
It's a new day
It's a new plan
I've been waiting for this