allt känns rätt meninslöst just nu. Det är mycket i huvudet och jag vet inte riktigt hur jag ska tänka eller vad jag ska göra. Jag kan inte göra så mycket då jag sitter fast här på wången, det känns rätt värdelöst. Det ska då fan aldrig vara lätt. Aldrig får man vara lycklig heller. Alltid ska det vara något i vägen. Vissa saker blir aldrig som förr, det är ju bara tragiskt att förstå tyvärr. Det är sjukt hur mycket tid man lägger ner på att vara ledsen, deprimerad, sårad osv. Men egentligen, vad har man att förvänta sig? Det finns ingen man kan lita på, det är bara att förvänta sig att bli sviken av alla människor man har runt sig, oavsett hur mycket fint man ser i människor. Alla kan få alla att ändra sig och göra saker man egentligen inte gör, det är bara så det är. Att man inte är glad istället och inte låter sig bli sårad istället för att hela tiden gå runt och undra vad som kommer hända.
jag går jämt och funderar på vad alla andra gör och vad vissa speciella personer kanske gör, och varför bryr jag mig? Jo för att personerna betyder något för mig. Men varför, jag vill inte bry mig. Men ibland är det inte lika enkelt att göra saker till handlingar än att bara tänka till något. Fast man brukar väl säga att det är tanken som räknas ändå...
Usch va mycket tid jag har lagt ner på en person som verkligen inte är värd det, fyfan säger jag bara. Någon som har ljugit för mig hela tiden. Gud va jag verkligen inte orkar med falska människor, och dom kommer jag ändå få dras med hela livet tyvärr. Saker är inte alltid lätta att förstå. Känns som att man provar allt för att försöka må bra. Äter tabletter också för min stress och mitt allmäntillstånd för tillfället, det är inte det bästa kan jag ju medge. Men jag orkar inte sitta här och lägga alla mina problem på andra, bara en liten extra onödig skit information.
Ganti har gått skitbra i typ tre-fyra dagar nu och, igår, då gick det rent åt helvete. Han har så fucking mycket energi så jag orkar inte. Han ville tölta, han fick tölta.....han ville galoppera, han fick galoppera.... sen kunde jag börja jobba ordentligt. Ska ju bara påpeka att när han väl gick, då gick det riktigt fint i tölten och jävlar vad han kasta med benen, jisses. Han är rätt fin ibland min pååålllle.
Puss på de och hej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar