måndag 5 september 2011

not fair

sitter på mitt rum och tycker synd om mig själv. Saker kan ta så hårt på en, även fast man tror motsatsen. Jag har ett starkt psyke och huvud, men ibland så ger det faktiskt vika. En människa kan inte ta hur mycket som helst. Själv tål jag väldigt mycket innan jag slår ifrån eller snarare bryter ihop.. Att vissa saker händer känns ibland så otroligt overkligt och jag kan inte tänka framför mig hur folk kan göra såhär mot deras så kallade vänner. Jag har ärligt talat tröttnat på människor med noll respekt. Att jag faktiskt ger mina känslor totalt till en människa är mycket i min värld.
Jag är en tillbakadragen och väldigt hemlighetsfull individ som inte är speciellt social om jag inte måste. Jag öppnar mig inte för nya människor och jag är inte den trevligaste ni mött. Fick titeln "treans värsta bitch" av ettorna och jag menar, vill jag vara det eller vill jag vara nån annan? Jo jag är så helt enkelt och jag tänker inte ändra mig för att folk har synpunkter på mig och mitt beteende, so what.. Skiter fullständigt i allt, bara lever.

' Det var trevligt att i helgen komma in i en dimma, jag var inte kvar. Det var en skön känsla att vakna upp på morgonen och faktiskt inte komma ihåg något från gårdagen.
Det var målet, och jag nådde det med hög marginal. Jag orkar inte leka och vara snäll längre. Det är inte jag. Jag har nu gett en människa 100 chanser att få komma nära inpå min personlighet och faktiskt lära känna mig ordentligt, men tyvärr så höll det inte länge. Jag är ingen docka som folk kan göra vad dem vill med, jag vill inte att folk ska ta min arm och slå mig själv eller sätta på mig fjolliga kläder och alla skrattar åt mig, då kan man lika gärna lägga mig på marken och hoppa på mig på en gång. det tog hårt att få reda på detta, och det kommer ta lång tid för mig att förstå hur jag kunde vara så dum. hur kunde jag tro att det ärligt skulle vara ärliga ord de du sa till mig. du lurade mig totalt och så jag tragiskt nog bara tog in de fina orden och gjorde dem till min värld. nu är jag nere på botten och du på toppen och lever i det goda. jag sitter i leran och kastar småsten i en vattenpöl som bildats av regnet som öst ner idag. regnet fick mig att förstå att allt ska ner, verkligen allt ska ut ur min kropp och själ. de ska ner till botten nu och stanna där. nu hoppas jag på att jag aldrig mer plockar upp de tragiska resterna. jag är värd bättre, nu är det slut.
jag mår super, javisst?

och jag saknar min lillebror så otroligt mycket, att bara få krama om honom och klämma på hans gosiga kinder



Oh it's a new world
It's a new start
It's alive with the beating of young hearts
It's a new day
It's a new plan
I've been waiting for this

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar