psykostund

de så svårt ibland. Jag känner mig som en snöflinga som sakta bildar en större isklump som i sin fortsättning bildar ett berg som bara blir större och större, är snart uppe på glaciären men, ändå så är det inte toppen av detta äventyr. Då jag ibland känner raka motsatsen, att jag som glaciär tinar bort, det blir bara mindre och mindre kvar av en och ja till slut, vad händer? ja, det vet jag inte heller svaret på.. Saker omkring mig tynar bort och de jag bryr mig om bryr sig inte om mig längre, jag är bara en i mängden, eller i vissa fall blivit osynlig, alla springer genom mig som om jag inte fanns. Jag börjar allt mer förstå att det finns vissa saker man kämpar för som är värt att kämpa för, men vissa saker som jag kämpar för blir bara mer och mer obetydliga. Jag har en underbar familj, men det räcker inte alltid. Jag står för det mesta själv på toppen av klippan och känner inte att jag behöver sällskap då det inte är värt tiden jag bör lägga ner på att ha någon där, då jag inte får samma respons tillbaka. Det är de flesta människor som jag bryr mig om, brytt mig om som mest, som inte förstår mig. Jag vet inte hur jag ska kunna försöka förmedla känslan jag har, och få någon att förstå. Det är inte alltid så lätt. ^Det finns en person som betyder så otroligt mycket för mig som jag förlorade för nått år sedan. Den personen vet inte hur mycket jag tycker om den, och jag tycker mig förklarat detta väldigt tydligt men jag verkar inte bli förstådd. Samma skit fortsätter om och om igen och jag vill inte ha det såhär, men jag kan inte annat göra. Jag orkar inte längre, jag ger upp. Det ska inte bara vara jag som lägger ner tiden för att få saker till det bästa igen. Jag har haft några av de underbaraste stunderna i mitt liv och det är som bortglömt. Jag bör nog rätt mig och påpeka att jag faktisskt inte kan påpeka att det är fel att folk förändras, men man bör kunna anpassa sig till olika människor på olika sätt. Önskar jag kunde få fram detta till dig, men känns som att det bara är onödigt. Jag är bara jag, det räcker så. Ledsen att jag inte kunnat sagt det till dig tidigare, förlåt. En annan jag vart tokig i eftersom, gjorde mina dagar så glada. hade alltid ett leende på läpparna när jag pratade med honom. Men den jag var tokig i finns inte kvar, det personen är intryckt långt inne i honom och det är väldigt trist. Ibland ser jag faktiskt folk olika. Och han är för värdefull för mig för att bara låta det rulla på, ville bara försöka få fram det, men jag vart stum. Fick inte fram ett ljud, och det gav resultatet istället att jag bara sjönk ner på botten i dina ögon. Ville bara säga att du är som guld i mina ögon, för värdefull för att kastas bort. Du förstår det inte heller för att du är i en period som du lever livet på högsta nivå och saker och ting är för kul. Väntar in lugnet och får se om jag får något ord tillbaka senare när du kanske fått nog? vem vet
Har nu missat min bästa väns födelsedag, givetvis har jag skrivit och pratat och sagt grattis men det räcker inte. Önskar bara att vi kunde mötas mer halvvägs på vägen, lika mycket var. Jag hoppas det löser sig, det är allt för mycker just nu. Tankarna går i högvarv, den varvar över normalvärdet. Vet inte annars hur jag ska förklara.
Bad Meets Evil feat. Bruno Mars - Lighters, går om och om just nu, gillar den enormt. take care!