...

glömde bort helt att skriva om att jag var ju faktiskt på powermeet i Västerås för en vecka sedan. Det var ju hur kul som helst om man gjorde det kul. Alexandra åkte ner från östersund för att ha lite kul så hon bodde med mig här hemma en natt, skulle egentligen varit två men det uppkom lite komplikationer så det fick bli så istället. Vi hade iallafall väldigt kul och allt som allt tror jag vi gick tyyyp 2 mil den helgen! Men lite motion har väl inte dödat någon? :) nästa år blir det att röja sönder kan jag lova!
ps. Så såg andreas min snygging från uddevalla, deras husvagn där. galen vart jag, hiha.

SM Islandshästar 2011 var ju också grymt. Det var samma helg. Åkte dit på söndagen då det var alla a finaler och det är ju sjukt hur denna sport bara växer och växer. Sitter hemma och tränar en lushäst som aldrig kommer att komma så högt. Standarden höjs år för år och du behöver pengarna till en riktig kanonhäst om du ska vara med i de höga klasserna. Så för min del så kommer det nog förbli tittarbänken tyvärr.. hade varit kul att testa på att rida på en högra nivå, men ibland stoppar saker en tyvärr. Men man ska ju aldrig sluta hoppas! men jag älskar min lus i hagen ändå

alltså ärligt.. vafan. känner mig som en sån sjukt dålig människa. när man nekar någons liksom önskan, känner mig förgäves. Mina dåliga ord kan inte förklara känslan i min kropp. Saker blir inte alltid som man förväntat sig. Jag ser en person som har växt ur sitt skinn och lever gott utan det förflutna. När man tycker att någon är för dyrbar för att bara utnyttja för tillfället så finns det en känsla som är väldigt fin. Att se en människa på det sättet, att se hur värdefull han/hon är, jag förstår inte riktigt. Vart gick det fel? Jag hade tydligen fel, jag trodde det var mer än så. Att förneka en sådan händelse till någon som betyder så mycket för en, eller för mig rättare sagt, var jobbigt. Känner mig på botten, som en riktigt taskig jävla teaser.
vad var det, "live your life", yeee right...