-36 uuh

Just nu är jag så less på livet. Varför ska allt vara så komplicerat och varför vill alla göra mig irriterad? Lite till och jag får ett riktigt jävla utbrott. Vissa människor går mig verkligen på nerverna. Kan dom inte bara förstå det, jag vill inte behöva vara arg och få människor att förstå att man inte kan göra och säga vad som helst, för vissa tar illa upp. Vissa blir ju rasande och så får dem stryk men fattar inte varför? Jo för att dem beter sig som skit men fattar det inte själva. Jag orkar inte att jag alltid ställer upp för alla när ingen ställer upp för mig. Det är få som uppskattar de man gör och förväntar sig bara att man finns där. Så är det fan inte. Jag är så jävla less på allt. Ingen som kan bete sig som vanligt och vara omtänksam. Jag försöker att alltid avra trevlig oavsett om jag mår hur dåligt som helst och bara vill skrika rakt ut. Jag är trevlig även fast jag kanske inte ens vill vara det. Det handlar om att man inet alltid kan göra och säga vad man vill. Ibland får man hålla saker inom sig som man faktiskt vill säga rakt ut. Jag hade bara önskat lite omtanke från dem jag faktiskt uppskattar mest, men nu så har dem lagt sig så långt så jag tänker inte ge något gratis för jag får inte något tillbaka. De synd för jag trodde det skulle fungera men nu är jag så trött på den här skiten som just nu bara cirkulerar omkring mig. Kylan gör mig deprimerad och människor gör mig less. Nu vet jag inte vad jag vill längre. Känns som att det inte gör någon skillnad vart jag än vänder mig. Hade jag haft min trygghet här med mig, så hade vi kämpat tillsammans. Han och jag, det är uppenbart.
Jag älskar dig Gantí från Häringe