someone like you

ah okej.. Fyfan va jag mår piss. Jag vet inte hur jag ska förklara men allt är så extremt invecklat och jag är redan så less på allt. Gråter en stund varje dag för att få ur de som ligger och stör. Och det går inte att hålla in dom. Och jag har så mycket känslor nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen. 

Kändes som att jag gjorde bort mig idag också. Det var jobbigt att inte veta och att sen få veta. Pratade med Viktor i telefon och så var han inte som han brukar och jag ifrågasatte och babblar på, och fråga vad det var med honom osv. Sen förstod jag efteråt att det var något och jag anade vad. Sen frågade jag ju och fick svar att det var något, och något som är väldigt allvarligt och ledsamt. Hur känner jag mig då?! Jo jag känner mig som en idiot som är tjatande och cp som ifrågasätter allt när människan mår dåligt. Snacka om att ha dåligt samvete. Som helvete vill jag tala om. Det fick mig inte direkt att må bättre.

Nu är jag så sjukt less på att jag är så dum. Tror att jag ska hålla käften i fortsättningen, inget vettigt som kommer ur denna käft ändå. Kan skriva ut saker här på min egen blogg men ut utanför mitt hus kanske jag bara ska vara tyst.

Är så less på allt, vet inte hur många gånger jag kan säga det. Vill bara lägga mig under täcket och försvinna ett tag. Orkar inte mer nu. Det tar stopp nu. Orken tar slut och nu är det slut. Modet och viljan att komma nånstans och att göra något är borta. Vet inte vart jag ska hitta denna energi och spirit som jag behöver för att åstadkomma något. Ja nu börjar jag gråta igen. Jag känner mig så sjukt dum och är verkligen på dåligt humör igen. Är så less på tårarna. 

Allt känns också så underligt för tillfället. 

Jag vill vara den som finns där för honom, vill vara den han pratar med om allt. Vill vara tillräcklig. Bete mig ordentligt och inte vara så krävande. Jag vet att jag gör massor med fel men det är ju bara sån jag är, är så rädd att förlora allt för att jag kanske är för mycket eller att jag öppnar mig för mycket. Jag vet inte vem jag är längre. Jag är upp och ner och har ingen tråd i mitt liv längre. Den är borta. Jag har min Viktor och han betyder allt för mig, jag tror inte han vet hur mycket han betyder för mig. Det är obeskrivligt. Det är han som får mig att fortfarande kämpa, även om gnistan har slocknat helt. Önskar bara att jag hade honom närmare än vad jag har. Det är så otroligt påfrestande för min del att vara så långt ifrån, och det stör honom att jag blir som jag blir i denna situation. Jag vet att han stör sig på det men vågar inte säga något och det gör mig ännu mer deprimerad att jag vet att jag är jobbig. Men det är ju den jag är. När jag hittar någon så blir jag fast, det är så svårt att ta sig ifrån och släppa det en bit. Jag vill bara ha mer. 

Jag älskar dig Viktor och det är obeskrivliga känslor jag har för dig. 

nobody knows

nu var det väldigt länge sen jag skrev sist.. har haft så sjukt mycket så jag har helt enkelt inte orkat skriva något. För att dra allt kortfattat så tävlade jag nationella i Timrå och det gick inte så bra som väntat tyvärr, men hon var superduktig ändå. Första gången hon åkte bort från wången och tävlade. Sedan hade jag också det väldigt bra på elitloppsfesten på kvällen på lördagen som jag och mamma skyndade oss att åka ner till, hon släppte av mig på infra där jag och viktor hade ett eget rum. Sedan var loppen på söndagen mycket minnesvärda. Vann även mina förta pengar på travet första gången jag spelade. Vann 600 kr på Commander Crowe som alla visste skulle vinna, dock vet man ju aldrig riktigt men jag chansade och det lönade sig lite iallafall..
Sen har jag ju också tagit studenten. Det känns bra men ändå lite halvt förjävligt. Vet varken ut eller in just nu, vet inte vad jag ska göra först osv. Har så mycket i huvudet just nu så det kokar över. Känns som att himlen ska falla över mig när som. Hur som helst så åkte jag också upp till Norrländska mästerskapen på wången och fick tävla en sista gång med blika. Vi gick ut på 5.73 i V1 och det var ingen final. Sedan gick jag ut på 5.66 i T1 och var på delad andraplats rankad i finalen. Men sen beslutade jag mig för att jag skulle rida gärnet nu våran sista tävling och att vi skulle vinna, och tammefan, det gjorde vi också. Gick ut på 5.78 i finalen och det är våran ekipagebästa i tölt. Fyfan va jag är glad att jag har fått möjligheten att få tävla en sån underbar häst. Jag verkligen avgudar denna häst. jag önskar att hon var min egen, det borde säga en hel del. Vi vann en nationell tävling. Jag kan inte fatta det själv. För en gång skull så känner jag mig lite duktig iaf.

Och nu sitter jag hemma och väntar på bättre tider och försöker lösa saker om komma sker. Så det återstår att se vad som händer näst.

Hatar att vara långt ifrån min andra hälft också när han är ute på krogen då jag inte vill sänka honom eller någon annan men jag har så svårt att lita på människor att jag är så rädd när det är andra i närheten då jag vet hur han är och hur han blir. Taskigt att säga så men sanningen är ju den att jag har aldrig gjort något varken på fyllan eller nykter men andra saker har hänt den andra delen vilket gör mig osäker. Vilket jag hoppas han förstår också. Nu tvivlar jag på det då han vill att jag ska lita på honom men det är inte alltid så lätt att bygga upp ett förtroende.. Men jag hoppas på det bästa och låter framtiden säga vad som ska hända. Jag kan inte annat än lägga mig och sova och vänta på att morgondagen ska komma.
Så.. Godnatt mina vänner, hoppas de något intressant att läsa, eller inte.