Kan nog inte vara mer stolt över min häst faktiskt. Känner att han utvecklas mer och mer hela tiden. Idag körde Karlsson "jobb" med honom på banan och körde i 2.30 tempo utan problem, något rull men annars inget. Och han galopperade bara förut så det är en sån sjuk förbättring. Ulf tog även blod och mätte mjölksyran och Ganti hade 0.8-1 och det är liksom den syra dom brukar ha när dom typ vilar.. Så ulf trodde inte att dosan visade rätt och testade igen men det gjorde den. Ganti springer alltså runt och lallar på banan och använder sig inte av rätta muskler utan bara springer på, ja.. vad ska man säga, Gantí i ett nötskal typ. Men det är ändå en bra sikt då han springer helt okej tempo för att inte göra av med så mycket i kroppen, det visar att han har mycket kvar att ge sa Ulf. Det är ju roligt att höra. Tina tycker också att han såg kanonfin ut, det är så kul å höra när lärare tycker att ens häst är fin och faktiskt så är han ju rätt cool. Orkar inte riktigt med alla problem som jämt ska uppstå. Är det inte det ena så ska det vara det andra. Hade hoppats på att allt skulle bli bra nu. Men då går det bara helt utför istället. Vad ska jag göra? Jag som sitter 60 mil hemifrån och kan inte göra nått? Det känns rätt kasst, men samtidigt vill jag inte vara en del av det heller. Det är ju trots allt inte mitt ansvar. Men jag tar ju på mig ganska mycket skuld jag med som sitter och kostar 7500 i månaden.. Det är inte en liten summa om man säger så. men vad ska man göra, det är ju bara att fortsätta och hoppas på det bästa och att försöka fixa saker och ting på bästa sätt. Jag litar på min mamma, hon fixar det mesta och då fixar hon det här också, det klarar hon.
Tur man har människor omkring sig som betyder mycket som man känner faktiskt bryr sig. har en känsla som är rätt obeskrivlig, vet inte alls hur jag ska förklara den. Den är så upp och ner men ändå så bra, man får bara se framåt och hoppas på att det fortsätter såhär och att jag får behålla denna underbara känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar