ängeln i rummet

alltså jag vet inte riktigt vart jag ska ta mig till. Jag är så lycklig men ändå inte. Jag vill vara och känna såhär hela tiden. Det känns så sjukt bra. Allt blir bara bättre och jag hoppas verkligen att det går hela vägen ut nu, jag vill det mer än något annat. I hela kroppen känns det som att man aldrig vill försvinna. Att jag ska ha så svårt att säga det rakt ut, jo det är ju det som är så sjukt svårt. Jag fattar inte ritkigt vart problemet ligger egentligen. Men så äre ju i alla fall och jag vet ju att jag inte är ensam om det, för det finns det gott om andra människor i denna värld som inte kan. Så lycklig och jag har nog inte långt kvar tills jag svävar på dem rosa molnen. Usch va hemskt, har nog aldrig känt såhär förut, det är en rätt jobbig känsla ifall det en dag bara skulle försvinna, då skulle jag nog falla längre än jag någonsin gjort. Men inga negativa tankar nu, bara positivt, det går om man vill! Har ställt av ganti nu i några dagar, han gick så sjukt bra så kändes som ett bra tillfälle. Tävling om två veckor med han och Blika, ska bli superkul! Bara längtar. Första debuten på blika nu också första första gången med mig på ryggen. men nu måste jag nog plugga lite, känns som att det kan behövas... Byebye bitches