Nu har det gått typ mer än en vecka igen. Den här veckan som varit har verkligen varit jobbig, har varit så otroligt trött och kännt mig så liksom utbränd. Men idag (fredag) kände jag mig väldigt glad, eftersom det var hemdag. Flög hem som vanligt. Askul, fick sitta bredvid Martina också. Sist fick jag sitta bredvid ett pervo. Han satt och glodde på mig hela tiden, och när jag skrev sms så böjde han sig mot mitt knä och skulle kolla vad jag skrev. Sen flyttade han sina ben närmare mina hela tiden. Jag var så arg så jag blängde på han med min argaste blick jag kunde få fram. En gång till han hade kollat på mig och jag hade skrikit åt han. Men då precis fick vi byta flyg så då hann jag typ inte. Det var fel på de flyget då, så vi fick vänta en 40 min extra på nästa flyg, och när vi klev på det andra planet satte jag mig längre bak, nära Teresia på en ledig plats. Skönt var det, satt bredvid en assnäll tjej som hade hört när jag och Teresia pratade om pervot påväg ut från de gamla planet. Men idag var det iallafall inget fel.
Kom hem tog upp mina saker på mitt rum och öppnade 19,5 kg's väskan och tog ut mina böcker oh tänkte.. " Ja, men jag kanske ska ta och göra lite djur-kunskap som ska vara klart till efter lovet". Men ja, jag heter Chelsea ocg verkar inte var så smart, för jag har bara tagit med mig college böckerna till plugg, inte själva teori böckerna. Så nu är jag skitsur och har bara den där fittiga svenskan att göra. Jag blir lite sur faktiskt. Men jaja, sånt händer. Och när jag åker upp igen så ska jag fan inte glömma min bas-sladd, den har jag verkligen saknat. Och mitt internet funkar här hemma för en gångs skull, de rätt häftigt.
Nu är jag ganska trött. Sitter och kollar på A cinderella story, lyssnar på spotify och är inne på msn. Sen dricker jag apelsinjuice. Men jag ska nog snart sova, nu vet ni. Godnatt
Uh, fortfarande väldigt trött på mornarna, orkar knappt gå upp. Om ni ville veta så har jag än inte gjort klart min svenska, lat.. jag vet. Men iallafall, ska nog göra den i helgen, ett måste typ. Igår och i förregår gymmade jag också, tänkte att man kasnke skulle ta sig i akt och göra nått åt sig själv. Så tänkte börja nu. Det är ju alltid bra att ha ett mål. Och snart är de höstlov och då blir det hemresa. Ska bli skönt emd en vecka hemma. Saknar min polle också, honom ska jag kanske rida lite på höstlovet, om han känns bra. Får väl se vad som händer med gården och allt nudå, hoppas att vi får den såld :)Sitter i datasalen och har ingen lektion, kul va.
Jag har verkligen inte tid med den här egentligen men nu skriver jag för att jag vill. Lata chelsea har precis kommit fram ur sitt skal, hon orkar inte skriva svenska novellen, hon orkar inte jobba på lektionerna, hon helt enkelt skiter i allt. Utbränd? Nja, jag vettifan, jag anstränger mig inte alls, men känner mig som att jag skulle kunna tuppa av när som helst. Tänkte att jag skulle sätta mig nu och skriva min novell så har jag den klar, sen ett svenska arbete som ska vara klart nu i veckan.
Var hemma en snabbis där och har nu kommit på att jag glömde sladden till min bas som jag smidigt försökte gömma med mig. Det suger ju, men jag har elias bas så länge, fungerar det också. Är typ beroende av hög musik och no control. De är liksom min style.
Idag körde jag också ett av kallbloden Jas med frida, han var rätt stark. Jag känner att jag inte är tränad, inte ett skit. Orkar inte ens göra några sit-ups. Körde Rey också med lina, och jag måste verkligen börja träna, nu lägger sig allt fett och skit på magen och uuuh, jag får damp. Saknar min häst nått så otroligt, jag vill ha han nu. Skulle bara vilja åka hem och vila, bara inte göra någonting. Fast samtidigt är jag väldigt festsugen. Det är jag jämt. Men jag vill vila.... hm.*Den relation mellan oss innan jag flyttade hit var underbar, jag var verkligen trygg, oavsett om det vart bra eller dåligt kunde vi alltid skratta åt det som hände på något sätt. Jag vet att jag kan bete mig illa ibland, men jag blir också frustrerad av avståndet. Vi är precis likadana, och när vi inte gör som vi förväntat oss av varandra blir vi sura på varandra. Det brukar reda ut sig på nått sätt, men jag klarar inte av att det ska bli såhär jämt. Jag blir ju också tom på ord. Det är alltid du som säger sista ordet och får mig att gråta. Det visar ju egentligen hur mycket den här relationen betyder för mig. Men ibland blir det lite för djupt mellan allt och vi kommer inte överens. Du vet att du får mig att gråta, det är därför jag klipper innan jag vill visa min svaghet. Du förstår inte hur det är att känna den där känslan hela tiden, den är väldigt krossande. Det känns som att de alltid är jag som ska be om förlåtelse, det måste väl komma från båda hållen. Jag har inte alltid rätt, men inte du heller. Du har din rätt att säga vad du tycker, det har du. Men ibland kanske du måste låta mig sköta saker själv och låta mig begå misstag, även fast du kanske vill att jag ska få det så bra som möjligt, inte bara jag, andra också, att dom ska slippa trubbel i våran närvaro. Men jag måste ju kunna göra mina egna val i livet gällande vissa saker, och där vill jag bara ha ditt stöd, och att jag får försöka klara mig själv ibland. Att jag får veta vad du tycker är jag glad över, men det behöver inte betyda att jag tycker likadant och att jag ska göra som d tycker att jag ska göra. Jag är envis det vet du, det är därför du blir så arg på mig för jag blir så lik dig, jag ger mig inte. Det kan bli illa, men det kan bli bra också. Beroende på vad det handlar om. Jag älskar dig
