Testade att faktiskt ta en bild som jag inte gjort på överlänge. Men ja detta var resultatet. Kände mig fin den kvällen, bekväm. Länge sedan faktiskt, men ja bilden vill inte riktigt förmedla samma sak. Jaja, idag har jag i alla fall fått de jag väntat på. Ja min panik-ångest attack. jag har fan gått rakt in i väggen nu. När tårarna inte slutar rinna, vill bara stänga in mig och stanna tills jag är redo för detta. vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska ta mig till. har ingen riktigt jag kan vända mig till, vill inte sitta och babbla om alla mina problem med någon som sedan för det vidare till andra. Mina problem är mina och ingen annans. Sen om andra delar sina problem med mig, sure, men jag är inte sån, tyvärr. Eller ja tyvärr och tyvärr, lever ganska bra på det sättet. Men nu orkar jag inte med mer problem och chockerande ärligheter. Det tar stopp nån gång och det har det gjort nu, jag orkar inte. En snedsteg till och bomben smäller. Ledsen att säga så, men min stubin är kort. Jag godtar inte vad som helst, folk får anpassa sig. Annars är det bara att dra.
Är trött och less på allt. Musiken går i mina öron jämt för att försöka tänka på något annat än allt runt omkring mig. Är det inte det ena problemet så är det något annat. Finns så mycket som gör mig så besviken och ledsen för tillfället så jag har slutat räkna. Det är ingen ide, alla stjärnor räcker nog inte ens till.
Har i alla fall en person jag litar på väldigt mycket som jag delar det mesta med och jag hoppas jag får ha kvar den tryggheten. Han kan nog vara den bästa i mitt liv.
Nog om allt skit. Tur man har sprit.
It's not about finding somone who won't fight with you or make you sad.
It's about finding the person who will still be standing there wiping the tears away,
holding you in their arms after a fight and the one who will never leave,
no matter how hard things get.
