29 Augusti 18.55

Jag har visst helt glömt bort att uppdatera mig. Har väl haft saker för mig hela tiden.
Sitter inte så mycket vid datan längre, har inte installerat något annat än internet och spotify. har inte hunnit med andra program eller msn. Känns bara onödigt?
Men alla mina bilder försvann iallafall när jag fått tillbaka datan, då hårdisken fick bytas ut.
Och jag är inte så duktig på sånt här med datorer så då skiter jag i det helt enkelt.

Har skolat in mig på wången nu igen för ännu ett år. Det är ganska tråkigt här. Det händer absolut ingenting, händer till och med mer hemma och där är det dött, så jag kallar det här stendött.
Just nu vill jag inte vara här alls, jag vill bara vara med min häst, det är det enda jag vill. Och det stör mig och gör mig sjukt ledsen att jag inte kan ha honom här. Nu går jag andra året och har fortfarande inte tillgång med min häst. Detta gör mig sjukt deprimerad och ledsen, jag har inget att kämpa för känns det som. Alla går ut och rider sina hästar och har något att göra, vad gör jag? sitter här eller framför tv, helt ensam. Vart har glädjen som ska göra mig glad försvunnit? Allt trycks ner under mina fötter och det finns ingen chans att jag ska kunna kämpa mer. Min drivkraft står hemma utan skötsel i en hage men munkorg, ensam. Precis som jag. Det är därför vi ska ha varandra och när det då inte går, försvinner allt, det blir bara mörkt, ett mörker som drar med mig iväg, ner i ett svart hål.

jag älskar dig Gantí

18 Augusti 12.50

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade sist. Har blivit mycket nu på sistone.. Det är väldigt tråkigt att inte ha sin egen data, den är fortfarande på lagning. Har varit det ganska länge nu tycker jag, så jag hoppas att dom har kunnat spara alla bilder som var på datan som jag inte hann lägga över innan den gick sönder. Nu har min plattång gett upp också, den säger att det är glapp i sladden, precis så som min förra plattång gick sönder. Och min mobil har också börjat krångla nu, lägger sig i nått cp läge så får man ta ur batteriet eller vänta tills den är klar. Jag har då aldrig tur med elektriska saker. Mobiler går sönder, datorer går sönder, plattänger går sönder, snart säger väl min tv upp sig också..

Men i söndags (15/8), så var iallafall jag och Gantí ut till Toftinge Gård och tävlade. Jag tycker det var en jättefin bana, mjuk på några ställen annars skitfin. Kan tänka mig tävla där fler gånger faktiskt. Bara att det var ett helvete att åka genom uppsala centrum med släp då kartan visade fel.. Så den sa något annat än vart vi åkte. Iallafall så missade vi infarten till almunge-knutby vilket var förjävligt då den vägen är hur bra och kort som helst. Men vi fick åka ner till knivsta och sedan åka in på en väg och upp till almunge och sedan fortsätta mot knutby osv.. Det vart sånna omständigheter att jag faktiskt inte trodde att jag skulle komma i tid och tävla, kände hur tårarna var påväg. Men vi kom dit i tid och jag hann tävla. Det gick inte så jättebra i uttagningen då Gantí bara sprang med mig och vill inte de som jag ville, absolut inte.. Så vi gick ut på poängen 5.0, så ci var rankad på sista plats tillsammans med en annan i B-final. I finalen rusade vi också genom hela programmet.. Däremot kunde vi fått 6.0 från alla tre domare om han inte fattat fel galopp två gånger. Så det sög ju totalt. Men vi fick en 10:e plats till slut. Sist, men inte minst.
Och nu längtar jag bara till wången, det är blott sju dagar kvar nu. Jag kan knappt hålla mig, har börjat packa redan för två veckor sedan. Låt tiden gå fort. ;) Aja, nu ska jag leta reda på kvittot till min plattång, hejss!

6 Augusti 19.37

Trasig data, depression, ångest och... ja vad kommer nästa? Jag är så trött på allt just nu. Åkte upp till hälsingland för att ta det lugnt ett tag men det vart ju sin lilla tur också med bra och väldigt dåliga dagar. Det är skönt att vara hemma nu efter en vecka.
Har inga bilder eller något nu pga att datan är på lagning, och inget hann jag spara heller innan den gick sönder så, jag är väldigt nervös för vad beskedet emd den kommer vara.
Och om en vecka ska jag och Gantí tävla igen för sista gången innan jag åker upp till wången igen och lämnar honom hemma. Hoppas på det bästa, men nu har han varit skadad förra veckan så han har stått så jag vet inte hur det kommer bli nu med all träning som gått lite åt pipan typ.
Aja mer besvär bör man väl kunna klara av så det är ju bara att stå ut, man lär så länge man lever.
Och Albert försvann för en vecka sen. Hur ska jag kunna leva utan min allra bästa vän? Som fanns där när jag var ledsen, som gjorde allt för att få en glad. Jag saknar honom redan och tårarna rinner varje kväll just på grund av saknad och en depressinsångest.

Vissa saker i livet bara gör en så glad, bara tanken kan göra att man bara glöder inuti. En sån känsla varar ett tag tills man inser att man inte får samma respons tillbaka. Då går humöret ner på tomgång. Det känns som att man bara hoppas och hoppas på att få något man aldrig kommer få, varför inte ta det lite mindre bra som är mycket bättre i längden, än något som bara är bra en stund? Att ha såhär mycket tankar på livets gång och allt gör mig så deprimerad.
¨ få mig glad igen¨