Ojojoj, kan man ligga efter mer än jag? Nu har jag fan fem prov, två muntliga recensioner och en skriftlig som ligger och bara väntar. Sen kommer nya prov plus nationella på de. Jag typ dör snart av stress.. Det roligaste är nu också att min plattång är sönder, nu dör jag ännu mera. Den gick sönder en gång förut men sen funka den igen. Men nu får det vara slut på att lura chelsea =) Fy va länge sen det var jag shoppade kläder. Känner mig lite desperat om man ska vara riktigt ärlig :( Tänkte att ni skulle anteckna (a) Och nu vart jag jättesugen på att gå på bio. Nu måste jag nappa nån ju (: Jag är så duktig att jag faktiskt installerade nått nytt internet idag också, de inte alla som kan... huh
Stressen sätter sig på mig mer och mer, så nu måste skiten bli klar :*

sorry liksom

Hur jag än beter mig och vad jag säger blir allt fel. De jag säger tar du så fel, eller så formulerar jag mig så konstigt. Jag vet inte, men nu vågar jag inte säga något mer för nu är allt typ stelt. Allt var ju så bra varför kunde det inte fortsätta så.
Jag tror inte att det var så svårt att förstå vad allt handlade om du bara skulle tänka efter, då förstår du direkt.. Men vill man inte och intalar sig själv att inte förstå så blir det bara "konstigt". Jag finns iallafall. Ville bara säga det.

Livet går vidare man känner det så plågsamt tiden läker inga sår och dagarna går långsamt, som jag sa det är svårt för mig att glömma.'


gör min lycklig nån. Give me what I need.

flyter iväg

Jag vill bara att allt ska kännas bra. Inget är bra, allt bara duger. Allt man gör flyger bort som luften. Känner ingen mening längre. Det finns ingen längre. Alla lämnar och jag finns kvar. Jag orkar inte med mer skit nu. Ni gör vad ni vill. Det var vi som var förut, men nu är allt annorlunda. Jag ligger lite bakom alla andra och det är där jag vill vara, jag vill inte ha nån speciell. Jag ligger bra bakom alla och vill inte leda in mig i massa nytt skit. Jag har några, de räcker. Det finns så många saker som kunde gjorts annorlunda. Men ingen bryr sig längre och då orkar jag inte bry mig heller. Är det så det ska vara så är det så. Det är så mycket saker jag vill få sagt, men jag är för snäll så jag håller det inom mig istället. Allt vore så mycket enklare att bara kunna lätta på allt skit man bär med sig dag efter dag som väntar på att få komma ut. Det finns saker som skulle få mig att må bra, låt komma. Ett leende på läpparna betyder fortfarande inte att man mår bra. Aldrig någon som förstår. Jag tror inte det finns många som känner just den känslan, att inte må bra. Alla bara säger att dem förstår, "åh gumman, jag förstår", sanningen bara kommer fram. Bry er på riktigt eller bry er inte alls...